En månad.
Det har gått upp och ner men det börjar kännas mer okej. Visst är det svårt att sluta tänka på det, på fredag skulle vi ha gått in i vecka 13 t.ex. När kommer man att sluta tänka så? Att vid den tidpunkten skulle man ha varit så långt gången, göra RUL, tvåsiffrigt kvar och till slut BF. Blir det vid en ev ny graviditet så man slutar fokusera på det som varit?
Är nog svårt att nånsin släppa sin allra första graviditet tror jag, oavsett hur den slutade.
För min del var min första graviditet ( och första ivf) en ofostrig graviditet som avbröts i vecka 7. Trots att jag sedan dess, på fjärde insättningen, fick en dotter då tänker jag fortfarande på den första i november varje år. I år skulle det barnet ha fyllt 2 år. Jag tror att i synnerhet vi som har svårt att få barn kommer ihåg det barn som inte blev en lång tid. Redan vid plusset är det vårt älskade barn, inte bara ett diffust foster.