Mot Ett +

Vi kom till sjukhuset mer än en halvtimme för tidigt så vi fikade i cafeterian innan då jag var såå hungrig, fick i mig knappt en halv macka ändå. När det var typ tio minuter kvar till besöket så åkte jag och mannen upp till avdelningen.

När vi klev innanför dörrarna blev jag om möjligt ännu mer nervös! Anmälde oss på skärmen och sen gick vi mot mottagningens del. Hann bara sätta ner rumpan i soffan så fick vi komma in.

Vi pratade lite innan, och till slut fick vi krypa till korset med att jag åt högre dos av Letrozolen än vad jag egentligen skulle.. Läkaren sa då att vi får se om det är fler än en där inne då! 😉 Hoppade till slut upp i stolen och det tog inte alls lång tid innan han sa att det inte var nån tvekan att jag var gravid iaf! Ett litet embryo vars hjärta pickade på! 💕 Jag kunde inte hålla tårarna inne, men denna gång var det glädjetårar. Så mäktigt att se att en sån liten varelse har ett hjärta som slår. Bästa stunden i mitt liv hittills! Min man sa att han hade blivit skakis när vi fick se det lilla livet. 💕

Läkaren sa att allt såg jättebra ut, embryot hade rätt storlek (ca 10 mm) och ett hjärta som slog. Så nu kan vi pusta ut en hel del! Bara resten kvar. 😜

Efter sjukhuset åkte vi och åt mat, då kunde jag äta iaf! All nervositet och stress hade släppt.

Till sist åkte vi till ett köpcentrum då jag hade sagt att om det var nåt levande inuti mig på rätt ställe så skulle jag shoppa nåt! Jag och mamma gick på klädaffärer medan mannen och pappa gick på sina affärer. 😝 Det blev två pyjamaser, ett par byxor och en dress från KappAhl. Så söta! Men jag fick inte betala själv utan det propsade mormor på att göra. 😉