Mot Ett +

Imorse klockan 9.30 var det dags att få mina äggledare gensomspolade. Jag var så nervös efter allt jag har läst, både skräckhistorier och solskenshistorier. Jag som har sån låg smärttröskel hade ställt in mig på det värsta. 8.30 tog jag två Alvedon och en Ipren för det blev jag rekommenderad av sköterskan när jag ringde och bokade tiden. Sen var det bara att bege oss in till sjukhuset, jag hade fått mannen att ta ledigt för att vara med som moraliskt stöd.

 

Det var lugnt på mottagningen när vi kom dit, inte som dom andra gångerna vi varit där tidigare på VUL, då har vi haft tidigare tider också. En sköterska kom och frågade hur upplägget såg ut för hon som hade bokat in mig hade inte skrivit så mycket i anteckningarna men efter att jag berättat läget så var hon med i matchen! :)

 

Min läkare kom en liten stund efter så då var det bara att gå in i rummet. Nervös AB. Både läkaren och sköterskan berättade hur det skulle gå till och så var det bara för mig att klä av mig och inta position. Inför varje moment sa sköterskan vad läkaren gjorde så det var skönt, dom visade även instrumenten innan också. Första delen var ju inga problem, in med plastsaken som används vid cellprov och badda rent. Del två var inte heller nå problem och det var slangen. Sen kom del tre, blåsa upp ballongen. Ojoj, det var obehagligt! Inte riktigt ont men inte långt därifrån, kan liksom inte beskriva känslan mer än att det kändes som om jag blev akut kissnödig med nålar eller nåt! Jag fick andas djupa andetag och inte försöka tänka på det, lättare sagt än gjort, men sköterskan var helt underbart bra och lugnade mig. Del fyra bestod av att sköterskan sprutade in vätskan för att se om det var passage eller inte. Det var också en obehaglig känsla, men inte ont. Tur att allt gick fort för det var passage i båda äggledarna och livmodern såg normal ut.

 

Ut med instrumenten och sätta mig upp, lite läskigt att känna vätska rinna ur en sådär. :P Jag blev bara aningens yr när jag satte mig upp men det gick snabbt över tack å lov. När jag skulle klä på mig kom sköterskan med en binda men jag var så påläst så jag hade tagit med mig en egen. ;)

 

Nu när det har gått en hel dag efter spolningen så har jag inte haft nå kännningar alls, många har skrivit att dom har haft en stark mensvärkskänsla efteråt men jag har inte känt nånting. Det enda som är att det har kommit lite blod i bindan. Så jag är glad över att det inte var värre varken då eller efteråt! Som sköterskan sa till mig när jag berättade att jag hade läst både det ena och det andra, att det är så individuellt hur man känner och upplever och det höll jag med om.