Konstaterat.

Idag skulle jag bara åka in till mottagningen för att lämna blod för nytt hCG-värde, trodde jag. Jag kom in en timme tidigare för jag fick sluta jobbet tidigare, och tur var väl det.

Började med att lämna blod. So far so good. Sen tyckte sköterskan att det kunde vara en bra idé om en läkare skulle undersöka mig, vilket jag också kunde tycka var bra. Det fanns en gynläkare som inte hade nå fler patienter som då kunde ta sig an mig. Först pratade vi lite och sen blev det VUL. Då det var så pass tidigt efter den förra undersökningen var det inte säkert att det syntes nåt nu.

Tidigare frågade jag sköterskan om det dokumenteras efter varje gång jag varit in och kollat tillväxten på äggblåsorna, hur stora och från vilken sida det skulle släppa. Och jo då, det gjorde det. Så den sista gången var det från höger det skulle släppa.

Jag sa detta till läkaren så hon började att titta i höger äggledare om det hade fastnat där. Hon hittade nånting där faktiskt, men hon var lite osäker om det var Xet så hon tog in en kollega för en andra åsikt. Mycket riktigt, det var det befruktade ägget som hittades.

Det kändes skönt på nåt sätt ändå, att det nu var lokaliserat och fastställt så man kan gå vidare med nåt. Nu var ju frågan om hur vi skulle gå vidare. Man kan få cellgifter som gör att ägget stöts ut, men det kan ta lång tid innan hCG-hormonerna är försvunna ur kroppen och det krävs många kontroller för detta. Dessutom måste man vänta med att försöka bli gravid på nytt då man har cellgifter i kroppen.

En annan procedur är ju operation. Man kan operera bort bara ägget men då måste man skära och så i äggledaren så det blir ärr och skador och det kan ju leda till att det blir högre risk för att ett ägg fastnat där igen. En annan metod är att ta bort äggledaren helt, på så vis kan man försöka igen så snart man är återhämtad i princip, och man slipper en massa efterkontroller. Jag sa att jag då helst vill att dom tar bort hela äggledaren.

Läkaren skulle få tag på operationsplaneraren då operation måste ske hyfsat snart innan det blir akut, men hon var borta en sväng så vi fick vänta. Under tiden vi väntade så pratade vi en del så hon fick info inför den kommande operationen. Planeraren dök upp och sa att det fanns ingen tid förrän på torsdag nästa vecka och läkaren tyckte att det var ju egentligen lite för långt bort. Planeraren gick då iväg för att ringa lite samtal och skulle återkomma.

Under tiden så fick jag gå och ta blodtryck och lämna ännu mer blod inför operationen. Läkare, sköterska och planeraren kom in titt som tätt och jag var bara förvirrad. Men till slut så hade dom lyckats boka in en planerad akuttid på tisdag! Jag blev så nervös.. Så på tisdag nån gång under dagen ska jag opereras, om inget akut händer innan dess dvs. Antagligen så tas hela höger äggledare bort.


Sköterskan på fertilitetsmottagningen sa att så fort vi känner oss redo efter operationen är det bara att ringa så ska vi påbörja processen för IVF. Så nästa steg för oss i bäbisverkstaden är just provrörsbefruktning. Vi orkar inte hålla på med tabletterna nå mer, det tär på psyket och förhållandet..
Tankar | utomkveds, utomkvedshavandeskap | |
#1 - - Anonym:

Tycker verkligen så synd om er som måste genomgå detta. Men det positiva är att era anlag kan skapa en befruktning vilket jag tycker känns positivt inför ivf. Kram på er

#2 - - www.drommamedpcos.bloggo.nu:

Gaaah! Välkommen in i rejäla motgångar. 😢hoppas verkligen allt flyter på för er sen, att ivf funkar bra för er å din kropp. Skiten vi får sker för så otroligt få se oddsen är för er. Kram

#3 - - drommaromettplus:

Jag lider med er! Hoppas verkligen att allt går bra på tisdag och att ivf funkar för er!
Många kramar till er

Upp