Inbillning.
En gång har jag varit skengravid, i våras, jag inbillade mig verkligen att jag var gravid. Jag var mer trött än vanligt, sprang och kissade stup i kvarten, men det värsta var nog att jag hade mensvärk i nästan över en vecka, utan att mensen kom. Och visst var brösten aningens större också? Det är sjukt hur hjärnan kan lura kroppen nå så kopiöst. den gången slutade min menscykel på 74 dagar.
Min menscykel är ju ca 40-60 dagar och jag har lärt mig min kropps signaler inför mens med hjälp av en app faktiskt. Där började jag notera när mina bröst blev ömma och även dom gångerna vi har sex, för att se bara liksom. Jag har av det lärt mig att på dag 5, eller ibland även på dag 6, av ömma bröst får jag mensvärk nån gång under dagen och nån stund eller timme efter kommer mensen. Jag är väldigt glad att jag har lärt mig det om mig själv!
Men undrar om jag inte inbillar mig lite igen nu att jag är liiite gravid? Innan senaste mensen kände jag nåt som jag aldrig har känt förut, nämligen en smärta på vänster sida omkring gynområdet. Ägglossning var inte min första tanke, eftersom jag inte vet hur sån känns. Men efter lite googlande, och frågat min ena syster, som är sjuksköterska, vad det kanske kunde tänkas vara så kunde det kanske vara ägglossning. Eller? Jag vågade inte riktigt tro på det då jag aldrig varit med om det förut men jag och mannen hade sex då och dagen efter bara för att gardera oss utifall.
Det sägs ju att två veckor efter ägglossning så kommer mensen. Om jag ser till mitt "mens-mönster" med ömmande bröst så var det på väg att stämma! Två veckor efter den eventuella ägglossningen skulle min beräknade mens komma, om mina beräkningar skulle stämma med dag 5 eller sex av ömma bröst. Mycket riktigt fick jag lite mensvärk på dag 5, men ingen mens kom. Även lite mensvärk på dag 6 men inte heller då kom mensen. Först på dag 8 och utan värk kom tant röd! Så mycket för det hoppet tänkte jag..
Så här i efterhand vet jag att jag tänkte att mensen var liiiite mer sparsam än alla andra gånger, men höll på i rätt antal dagar iaf. Aja, inget mer med det liksom, förrän nu när jag börjar tänka efter, jag hade ändå läst att man kan få mens fast inte lika riklig i början av graviditet. Sen mensen har jag då och då haft lite ont i, vad jag skulle kunna tänka mig vara, äggstockarna. Mest på vänster sida men även nån gång på höger. Och har inte brösten blivit aningens större? Häromdagen mådde jag lite illa till och från men värst var det på kvällen så jag var tvungen att gå och lägga mig, för att en stund senare halvskynda mig till toaletten för att kräkas, vilket jag slapp som tur var. Min man sa då med ett leende: "du kanske är gravid?" "Nejnej" sa jag, "jag har haft mens typ nyss ju!" Igår började mina bröst att ömma lite grann också.
Vad är det för fel på mig?! Varför ska jag inbilla mig en massa saker?! För jag vet att det är så det är, ren och skär inbillning. Det är så jobbigt att vilja nåt så mycket att man kan lura kroppen och sig själv, fast att man vet att man blir ännu mer besviken och ledsen när det inte blir nåt plus.. Jag tänker bespara mig och min samling av teststickor att testa denna gång, jag vet att det inte är nån bäbis där inne..
Det är med appar tycker jag fungerar bra, och som du skriver man lär sig saker om sig själv. Jag har själv periodtracker som du.
Vet inte alls hur det känns för er men jag vet att en graviditet inte ska tas för givet. Vi blev snabbt gravida men det var en fruktansvärd tid som slutade med en bebis i v 29, att jag knappt klarade livet och många månader på sjukhus. Det finns många historier, det har jag lärt mig! Det känns så klart ynkligt, men vill ändå önska er lycka till. Ta hand om er!